Jag heter Pernilla Malmborg och har under mina år utvecklat ett livslångt kärleksband till vår vän hästen. Det är min strävan att alltid vilja utvecklas och lära mig mer som gjort att jag har gått utbildningarna vid Axelsons Animal Massage School, mitt intresse för idrott och friskvård gjorde valet lätt att vilja bli hästmassör. Min kropp älskar att få massagebehandling, och jag märker så tydligt vilken otroligt bra inverkan det har på mig själv. Givetvis vill jag då kunna erbjuda detta även till våra hästar.

Min ridutbildning har jag fått hos Bogesunds Gård & Ridskola. Här har jag hållit till sedan barnsben, och det var här jag fann min första stora kärlek i livet - New Forestponnyn Fredriksbergs Nelson. Här har jag verkligen fått möjligheter att träna ordentligt, ut i skog och mark och över stock och sten. Hoppträningar, privatlektioner, clinics och även att få åka iväg på en hel del tävlingar. Jag har fått min absolut främsta utbildning i dressyr utav Maria Holmqvist, B-tränare i dressyr. Då jag under mina tonår tillsammans med Nelson började träna för Maria tändes mitt livslånga intresse för dressyren. Men även dressyren blir enformig ibland, och därför har min hoppkarriär fått finslipats av bland andra Anna-Karin Wangler, C-tränare i fälttävlan.

Idag äger jag ögonstenen Tillie, min morganhäst som jag hoppas kunna komma så långt som möjligt med. Mina mål är att rida i medelsvår dressyr med henne, att komma upp till 1,20-klasser i hoppning och att ett par gånger om året starta någon klass i fälttävlan. Men på senare år har även mitt intresse för western ökat, så förhoppningsvis kommer vi att bli ett väldigt allroundtränat ekipage som mest njuter av att ha roligt på vägen i karriären. Min vision är att med tiden låta Tillie bli mamma, och kanske blir det startskottet för en egen avelsverksamhet med morganhästar. En dröm som skulle gå i uppfyllelse!

Tänk vilken fantastisk varelse vår vän hästen är. Den är oss till lags i vått och torrt och strävar alltid efter att göra sitt bästa. De är intelligenta och fredliga djur – och utgör stommen i mångas liv. Min erfarenhet säger att med vänlighet och mildhet kommer man längst i både utveckling och förhållande med sin häst. Det ska dock inte misstolkas för brist på ledarskapsförmåga – men man ska aldrig överdominera sin häst. Kommunikationen mellan hästen och människan ska vara så tydlig som möjligt så att båda individerna kan vara säkra i sin roll – vilket gör att relationen kan vara levande, givande och inte minst kärleksfull.

Jag är knappast vad folk i dagligt tal skulle kalla en ”riktig hästkännare”. Men jag värderar min hästs välmående otroligt högt och söker alltid, hela tiden, ny kunskap för att lära känna hästens leverne så väl som möjligt. Det här är min syn på hästhållning:

Hästen är precis som människan på fler än ett sätt. Det gör ont när man skriker, skäller eller slår. Det värmer och känns bra när man är snäll, smeker och berömmer. De besvarar äkta kärlek. Men inte minst mår de bra av att röra på sig varje dag, även om det inte alltid begriper det själva. Därför anser jag att det är av stor vikt att hästarna får gå ute i hage så mycket som möjligt året runt. Beroende på väder och vind, olika lång tid. Hästar älskar inte stillastående hetta eller bitande iskallt väder – inte vi heller.

Vad gäller utfodring är mina ledord, grovfoder, grovfoder, grovfoder. Hade möjligheten funnits hade min häst fått fri tillgång till hö som inte vore fullt så energi- och näringsrikt, så kunde hon istället få äta mer konstant, men få i sig samma mängd energi och foderämnen. Men en av mina grundteser är ändå; hellre en lättfödd, frisk och frodig häst än en svårfödd, håglös och mager – men med lagom mängd träning ska man inte behöva oroa sig för övervikt. En individ som inte tränas, växer eller går i avel ska egentligen kunna klara sig helt och fullt på grovfoder. Hästen behöver möjligtvis stödutfodras med vitaminer eller mineraler, men det bör såklart avgöras från häst till häst. Kraftfoder är, för mig, också en typ av stödutfodring – för att säkerställa att hästen får i sig tillräckligt med födoämnen och kan bygga upp sin muskulatur och hålla andra vävnader i gott skick. Men en grundregel är att hålla koll, så att hästen inte får för mycket kraftfoder – den behöver mycket mindre kraft än vi tror. Sist men inte minst gäller det vattnet; hästen tycker om färskt och rent vatten, det gör vi också – och det är lättare och trevligare för dem att dricka ur ett kärl istället för en vattenkopp. Utöver hö eller hösilage, ger jag min häst hackad lusern och havre när det behövs. Ett bra tips är så kallad ”stöpt havre” – det är då man häller hett vatten över havren någon timme innan utfodring. Detta gör att stärkelsen i havren får högre smältbarhet.

Träning är något som alla kroppar mår bra av. Det stärker muskler, leder, bandapparaten och de vitala organen. Jag har alltid ridit mycket engelsk dressyr, men är numera av uppfattningen att varierande träning är det absolut bästa för både kropp och knopp hos både hästen och hans ryttare. För mig är det nästan lite konstigt att inte vilja blanda till exempel mer dressyr, hoppning, terräng, western eller körning.

Men min övertygelse är att alltför många arbetar sin häst alldeles för lite från marken, oavsett disciplininriktning. Markarbete, natural horsemanship, lek, tömkörning, long reining, arbete i rund corral, promenad i skogen – alternativen och namnen för alla varianter är oändliga. Hitta ditt och din hästs favoritsätt att arbeta ihop, även då du inte sitter på hästens rygg. Man lär sig otroligt mycket av att studera sin häst från ”markläge”, och relationen kommer utvecklas något otroligt om man gör detta till en vana.

Genom åren har jag fått lära mig en hel del, vad det gäller att hantera hästarna. Men ingen blir någonsin fullärd, och jag har ännu mycket att lära. Det gäller att vara ödmjuk mot den kunskap man själv besitter, annars blir det betydligt svårare att ta till sig ny kunskap och nya infallsvinklar från andra. Jag försöker dela med mig så mycket som möjligt av det jag kan, men utan att tvinga på andra en massa prat. Man märker ganska fort om de är öppna och intresserade för en diskussion, eller motsatsen.

Men en av de absolut viktigaste sakerna jag har lärt mig, eller någonsin kommer att lära mig, är att jag alltid behåller mitt lugn och att det inte hjälper särskilt mycket med våld. Det är beklämmande att se en hästägare, eller någon annan som har hand om hästen, drämma till eller skrika på den. Jag anser att det är brist på horsemanship och tyder på okunskap. Det är klart en häst kan behöva tillrättavisning, men det ska då ske absolut omedelbart så att den kan förstå varför. Om du väsnas och småboxas på hästen för jämnan, tappar den till slut respekten för dig – och då kan man verkligen inte räkna med att den lyder i alla situationer, allrahelst inte när det ”verkligen gäller”. I värsta fall kanske hästen ställer till med ännu mer strul och blir orolig eftersom den inte fattar vad du gör eller menar. Jag vill sammanfatta detta i en kort och enkel rad;

En trygg häst är en lugn häst, och en lydig häst är en lycklig häst.

Det viktigaste, som åtminstone jag ser det, är att förstå varför en häst gör något ”dumt” – de flesta gånger handlar det om rädsla och obehag för hästen. Att då straffa hästen leder inte till något bättre, det gör dessvärre bara situationen värre – kanske framförallt då det gäller en unghäst, som inte alltid förstår vad som förväntas av den. Om kommunikationen häst och människa inte fungerar, tappar hästen inte bara förtroendet för dig. Så småningom kanske den tappar glädjen och lusten att göra det du ber den om framöver.

Tänk på din häst som din bästa vän – det är då ni kommer komma som längst, oavsett mål på tävlingsbanan eller i kärleksrelationen häst och människa.