Nu på fredag (om sex dagar!) flyttar vi in i nya huset, och det lär vara fullt upp både kvällar och helger för att packa upp, få ordning på allt och framförallt att göra vårt hem fint och hemtrevligt. Yeey, såå härligt!

Tillie mår alldeles för bra tror jag, hon har så mycket bus i kroppen, att nu när vintern är så boooring så måste hon ta saken i egna händer! Hon har nämligen tagit upp gamla utbrytar-takter, som har tvingat oss att svära, laga, stärka och bygga en hel del stängsel. Är det inte tillräckligt med kräm i eltråden verkar hon inte ens se den...

...och ändå kan jag ändå inte låta bli att tycka det är lite charmigt! Ett litet troll är vad hon är ibland (och ögonsten, så förlåtande man är mot alla hyss då!).

Hur som helst, så får hon för tillfället gå med två lusitanoherrar i lösdriften precis bredvid hennes vanliga (eftersom stängslet i deras hage är starkare och med mer ström) tills dess att hennes egen hage fått Tillie-säkert stängsel. Så det är samma hagar och ligghall, bara på "andra sidan" om stängslet. De känner alltså varandra sedan innan, men hon får kämpa lite mer för att få fart på dem! Tyvärr Tillie, du fattar ju inte hur dumt det är att gå igenom hagen, så då kan vi inte göra annat just nu... Men hon verkar vara nöjd ändå, hon är en väldigt glad och mysig liten tös, som inte direkt tar livet på så väldigt stort allvar :-)

Idag under lunchfodringen så betraktade jag henne när hon åt ur sin hög med hösilage. Just då stod hon ensam i hagen, och när jag flyttade över de andra två hästarna förväntade jag mig att hon skulle bli bortkörd från sin hög. När Kinte kom in i hagen och skulle köra bort henne så hände inte mycket, han gav några elaka miner och visade tänderna. Tillie stod förnöjt kvar och rörde inte så mycket som ett öra. Kinte tog några tuggor ur högen, tröttnade och gick till en annan istället. Hmmm. Nästan likadant var det när jag släppte in häst nummer två, Lolle. Lolle är snäll som ett lamm, men är ändå bossen i gänget. När han kom för att visa vilken hög som var hans, tog Tillie ett steg till vänster, för att sedan fortsätta äta. Jaha? Lolle gick sedan lite förbryllat till en annan hög med mat. Själv stod jag och med rynkade ögonbryn och med ett snett leende över läpparna och tittade på. Hon är ganska rolig att betrakta ibland kan jag lova, hon är väldigt personlig och är en riktigt tuff brud.

Under senhösten och vintern har vi mest lekt, lite promenader och trickträning har det blivit. Jag har faktiskt hängt på henne litegrann också, och sist när Daniel var med på marken kunde jag inte låta bli att låta högerbenet glida över ryggen! Så nu har jag alltså suttit på min häst för första gången, om än under enbart tre sekunder så har jag iallafall gjort det, whiiie! Hon var duktig såklart. 

Nu till våren ser vi fram emot att börja med tömkörning ordentligt, som jag har längtat. Jag tror hon blir glad av att få jobba med huvudet och kroppen lite mer. Lagom takt såklart, men kul som bara den hoppas vi!

Tullesbo Tillie Jo, nov 2011. Foto Pernilla Malmborg. 

Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Men den största nyheten är förmodligen att jag och Daniel nu har köpt hus! Det är äntligen bestämt, handpenningen är betald och tillträdesdagen är satt till den tionde feburari. Vi är superglada att vara på väg mot en stadig vardag igen. Nu är det lite mindre än tre månader kvar till flyttlasset går, och den tiden kan vi nog kanske behöva. Av någon anledning råkar man alltid upptäcka hur mycket saker och pinaler man faktiskt har som ska rensas, packas i kartonger och väskor för att sedan flyttas.

Huset, som är i två våningar och med en fasad av vitt tegel, är stort och fint och ligger med promenadavstånd till pendeltågsstationen så att jag kan ta mig till och från jobbet lätt på vardagarna. Det är en lagom liten tomt, men med ett nästan överdimensionerat bigaråträd! Såklart finns garage så att även Daniel kan tillfredsställa sina intressen på fritiden. Det ska även nämnas att det finns många, många stall i närheten, härligt!

Det är ju även fullt upp just nu med min massagepraktik, som ska vara klar och färdigdokumenterad till den femte december. Så just nu är dagarna verkligen långa, med ett nytt jobb att sköta på heltid, hinna massera hästar på kvällar och helger, sköta en husaffär, leva ett distansförhållande och såklart att ta hand om min fina Tillie. Härligt att kunna berätta är att jag i alla fall klarade det teoretiska provet på Axelsons med betyget VG!

Igår var det dags för Tillie att få besök av hovslagaren. Det är Henrik Söderström från Hästkliniken Södertörn som har fått förtroendet att verka hennes fötter, och hon fick beröm för att ha så väldigt fina hovar. Så skönt det var att höra!

Emellanåt känner man sig väldigt slut och uttröttad, men det gör ingenting just nu - för jag tycker det mesta är så himla roligt och det är en häftig känsla att faktiskt lyckas klara av de utmaningar livet bjuder på!

Här är några uppdateringsbilder från Tillie som hälsar att allt är väl!

Nu är jag äntligen igång med skrivandet här på sajten igen! Jag har verkligen försummat uppdateringen under sommaren... Jag kommer med den dåliga ursäkten att det som vanligt är saker som händer och sker - heela tiden! Förhoppningsvis är året 2012 ett något lugnare år :-)

Jag och Tillie har verkligen haft det bra i sommar, vi har pysslat med både det ena och det andra. Hon har vant sig mer och mer vid träns, och haft både sadel och Pernilla över ryggen (jag var så sugen, så jag hängde litegrann över hennes rygg, lättade fötterna från pallen några sekunder och så tillbaka igen, inte en reaktion - duktiga, duktiga häst!). Hon är pigg och det är mycket vilja och liv i henne. Under sommaren har hon vuxit på sig såklart, och mäter nu ungefär 140 cm i manken. Lägg till 6-7 centimeter så har du höjden över korset, hon drar iväg på höjden hela tiden! Men det absolut vackraste med henne är hennes huvud. Hon har ett fantastiskt fint och snällt uttryck, med enorma svarta ögon som slukar mig fullkomligt. Jag älskar henne.

Här är Tillie 8, 10 och 13 månader:

Vi älskar verkligen Gotland. Jag har iallafall aldig varit på ett liknande ställe med lika fantastisk natur, kultur och landskapskänsla som här. Det är därför ett tråkigt besked att framföra att jag, Daniel och Tillie måste flytta härifrån.

När jag flyttade ner hit i december förra året påbörjade jag en visstidsanställning på åtta månader hos PayEx i Visby, med förhoppningen om att få förlängt eftersom jag inte vikarierade för någon specifik anställd. Men under sommaren fick jag och en till kollega, som hade samma anställningstid som mig, beskedet att vår anställning inte skulle förlängas med anledning att företagets budget behöver stramas åt. Samtidigt kom två personer tillbaka från sin föräldraledighet, så timingen kunde inte ha varit sämre. Men med modet uppe så har jag sökt flera dussintals olika jobb både spontant och per platsannons. Men tyvärr är det väldigt svårt att få arbete på Gotland, allrahelst i september när högsäsongen för i år precis sjungit sin sista visa.

Så då fick jag vända blicken mot hemorten. Stockholm. Daniel veckopendlar redan till sitt arbete i just Stockholm, och möjligheterna även för mig är mycket större här. Så händer det att jag söker arbete på Profina AB som ligger vid Globen. Ett par dagar senare får jag ett samtal från systerbolagets, Profina International AB, VD om att komma på arbetsintervju hos dem istället. I mitt tidigare jobb har jag haft kontakt dagligen med det här företaget, så vi var ju inte helt okända för varandra. Man kan lugnt säga att det var snabba puckar, jag hann inte ens sluta på PayEx innan arbetsintervjun var bokad! Inom loppet av någon vecka hade jag ett anställningsavtal i min hand, och börjar på Profina den 17 oktober. Härligt med flyt!

Boendet för min del löser sig med kontakterna jag redan har här. Jag och Daniel letar nu ett boende till oss själva för fullt. Vi har tillsvidare såklart kvar lägenheten i Väskinde på Gotland, där Daniel fortfarande bor när han inte arbetar.

Men det stora problemet tills nu har varit att, på väldigt kort varsel, hitta en bra lösdrift till älskade Tillsan här i Stockholmsområdet. Det har löst sig så väl att jag kan berätta att vi åkte med henne redan i måndagsmorse från Gotland. Med lite tur fick jag kontakt med en jättefin lösdrift i Grödinge, som ligger en bit söder om stan. Här ute på landet har hon det jättefint, med en rymlig lösdrift att gå in i och med fina stora hagar. Hon kommer så småningom att gå med totalt tre andra kompisar och allt känns hittills väldigt bra. Jag kan lova att det känns konstigt att inte ha henne hemma hos mig längre, men jag vet att hon får ett jättebra hästliv med sina nya hästkompisar.

Hela resan gick väldigt bra, Tillie skötte sig helt enligt boken. När jag skulle lasta henne i morgonmörkret väntade jag mig att det åtminstone skulle ta några minuter. Med blicken framåt in i lastbilen gick jag uppför lämmen och väntade mig ett motstånd i grimskaftet. Det kom aldrig. När jag vände mig om stod hon redan med mig inne i transporten, så det var bara att peta henne lite åt rätt håll så jag kunde stänga mellanväggen om henne. På båtresan var hon stilla och duktig, och när vi lastade ur på nya stället klev hon försiktigt ner för rampen, kikade sig omkring och började beta lite gräs. Det är SÅ SKÖNT med en så lätthanterad och obekymrad häst.     

Så nu har vi alla tre påbörjat ett nytt kapitel i våra liv - det har varit stressigt och det är en minst sagt emotionell resa med sådana här förändringar. Det är tur att allt hittills har gått så bra. Men jag erkänner att jag har haft en stor klump i magen tack vare den väldiga oron för hur allt ska lösa sig. Just nu känns det som om den stenen är borta och jag känner mig lugn igen! Tillie är något av det viktigaste i mitt liv, och nu när allt löst sig så bra känns det också väldigt bra såklart.

Nu är det några dagar kvar innan det är dags för mig att kliva in med friska tag på kontoret vid Globen, så jag passar på att varva mycket ledighet med lite nytta under tiden. Imorgon åker jag och Daniel tillbaka till Gotland, för att vara lediga och återhämta oss lite. Det blir en perfekt uppladdning för det nya livet som sedan tar fart på allvar, med det tempo som huvudstaden bjuder på.

Fler rapporter utlovas med jämnare mellanrum! Nu ska jag ta det lite lugnt i några dagar.

Må så gott så länge! /Pernilla

Tiden går väldigt fort när man har roligt - vid det här laget har TJ har bott hos mig i nästan tre månader! Vi går lite promenader, hämtar posten, betar, plockar blommor och tränar (läs utför) lite trail. Hon växer så man hör det, och hon mäter nu ca 130 cm i manken. Otroligt.

Hon är totalt orädd och ska vara med precis överallt, in i garaget (om hon fick) eller sadelkammaren. Nästan så att hon är på väg uppför trappan in till oss. Trailern stod framme häromdagen eftersom Elin och Rogini skulle iväg på träning – ”Ååh vart ska vi åka matte?! Jag är med!” Hoppla så var halva Tillie inne i transporten utan att jag hann blinka! Vilket dåligt psyke hon har... NOT.

Det svåraste just nu är att lära sig stå still, det går - i ett par microsekunder i alla fall. Men så får man påminna sig om att hon "bara är en liten skitunge". Snacka om att jag får träna på tålamodet emellanåt - men för det mesta går det bra :-) Hon är en väldigt receptiv och duktig tjej.

På bilderna nedan är vi på gårdsvandring, och supportar bland annat Daniel med ljudinstallationen i bilen.

Vi säger grattis igen, den här gången till Sara Alvrud och Tillies syster Goldget Kitty som fick en hingstunge inatt! Escania's Vangelios "William" är svart och vacker som en dag, pappa till killen är ingen mindre än Gradell´s Vigilante. Grattis igen! 

Grattis till Helén och Tillies vackra syster Ella May, som fått en superläcker liten hingstunge! Callahan, efter Gradell's Vigilante, föddes häromveckan ute i hagen på Tullesbo. Moster Tillie och matte hälsar och hoppas kunna komma och hälsa på snart (i alla fall matte!). Foto Helén van den Born.

Ja, att lära sig nya saker är alltid spännande. Men att ha bett i munnen - vad ska det vara bra för? :-) Skåmt åsido, Tillie sköter sig väldigt väl och gör alltid sitt bästa! Foto Daniel Törner.

Det som är så bra med unghästar är att man verkligen tar sig tiden att leka med dem från marken (man har ju inte så mycket annat att välja på), och jag och Tillsan har antagit utmaningarna på trailbanan den senaste veckan.

"Utmaningarna". Jo, juste det får man ju kanske räkna med när man köper morganhäst. Det är inte så mycket utmaning att lära dem saker, de bara gör - och det kan intygas att fröken TJ inte är ett undantag. Hon är totalt orädd, och lättlärd som få. "Men hallå... lite läskigt kan det väl vara?" Nä, ingen utmaning här inte. Tillie kliver över lastpallar, bommar och presenningar som om hon aldrig gjort annat. Så fort det ställs fram någon ny pryl, är hon framme på en gång och undersöker och pillar - hon är faktiskt ganska rolig att titta på :-)

Äsch, vi testar och drar en filt över henne då - över huvudet. Åh va myysigt! tycker Tillie, och ser ut som en söt gossehäst man vill ta med in i sängen och sova med! För kelig, det är hon också, och ska helst in så långt det bara går i halsöppningen på kläderna. Har jag nämnt att jag gillar min häst väldigt mycket? :-)

Det har nu gått två veckor sedan guldklimpen Tillie klev av rampen hemma hos sin nya matte (dvs en MYCKET lycklig Pernilla!). Jag bor ju numera på den gyllene ön Gotland som, vad jag fått lära mig, ska vara den plats med flest soltimmar i Sverige – upp till bevis säger jag, men snön har i alla fall försvunnit snabbt. Det tackar vi för! Hur som helst, så blev det så att jag åkte upp till hemorten Stockholm för att tillsammans med min snälla far hämta en hyrlastbil som vi skulle hämta den lilla tösen med. Lastbilen liknade mer en värdetransport (och värdetransport om något var det ju faktiskt frågan om!), och var oförskämt fin – så en sådan står nu på önskelistan.

Ett halvt dygn senare fick stackars Helén ta emot en stum och handlingsförlamad Pernilla – som inte riktigt kunde förstå vad som äntligen var på väg att hända. En lugn och skön pratstund med Erika, Helén och Maria – sen var det dags, och asplövet Pernilla hade vid det här laget på något mystiskt vis fått svullen hals och på kort tid skaffat sig behovet av vindrutetorkare till ögonen, när huvudpersonen Tillie exemplariskt kliver på rampen med Helén.

Väl iväg tar det ungefär tio minuter innan Tillie står förnöjt och äter på sitt hö. Cool om något. Hon åkte verkligen första klass i transporten och var lös, med utrymme nästan som en hel box. Jag satt i baksätet och såg genom fönstret in till henne större delen av resan. Måste jag tillägga att hon var lugn som en filbunke även på båtresan över från Oskarshamn?

På plats här hemma (sovrummet och Tillies box ligger mellan tummen och pekfingret ca tio meter ifrån varandra, och från köksfönstret avnjuts utsikten över hagarna – man kan ha det sämre ;-), klev en trött matte och en trött Tillie av rampen. Hon fann sig väl i stallet och efter en stund var det tack och god natt (vi kom hem till gården runt halv tolv på kvällen – en lååång dag och resa).

För var dag som går blir jag, om möjligt, ännu mer kär, hon är sockersöt och vacker på samma gång, och rör sig likt en liten älva (bortsett från att benen är lite väl långa där bak ;-). Hon är ”mammig” samtidigt som hon är en väldigt stark individ och en självständig dam (väldigt många egenskaper delar hon med matte). Fler rapporter om TJ kommer, just nu går tiden mer åt att hänga i stallet än framför datorn ;-)

Tillies hemkomst närmar sig med stormsteg. Preliminärt datum blir sista helgen i februari, dagen då jag fyller 22 år! Då hämtar vi henne med en lastbil och tar färjan från Oskarshamn - och så över till Gotland.

Tänk vilken tråkig vår det kommer bli, och vilken tråkig födelsedagspresent att få hem sin morgan... :-)

Efter två års studier tog jag igår examen vid Frans Schartaus Handelsinstitut! Det har varit en intensiv och hektisk tid, och skrivande på examensarbetete har upptagit våra liv de senaste veckorna. Men det har varit mödan värt! Vi avslutade med examenslunch på restaurang Fåfängan med utsikt från Söders höjder över hela Stockholm. Vår grupp förärades även med stipendium för bästa examensarbete - vilken känsla!

Men i vår är det skolbänken som gäller igen - jag är anmäld och antagen till SLU:s kurs Hästens Utfodring! Ska bli superskoj, och ekonomi i all ära, men det här är mitt hjärteämne här i livet ;-) Här nedan är en kort utbildningsbeskrivning från SLU:s hemsida:

"I denna distanskurs går man översiktligt igenom frågor som är viktiga för utfodring av häst. I kursen tar man upp grunderna vad gäller hästens digestion och näringsfysiologi. En stor del av kursen ägnas också åt frågor kring fodrets produktion, hygien, användbarhet samt val av fodermedel för häst. Med dessa kunskaper går man sedan in på frågor som rör närings- och utfodringsrekommendationer. Som student får du lära dig att göra foderstatsberäkning, såväl för hand som med hjälp av optimeringsprogram. I kursen behandlas även de skötselrutiner, djurhälsofrågor och beteendeaspekter som relaterar till hästens utfodring. Ett individuellt projektarbete genomförs på distans och ger studenterna möjlighet att fördjupa sig i olika delar av ämnesområdet."

Kursen hålls på distans, vilket passar mig perfekt, kommer pågå från den 28 mars till 3 juni och omfattar totalt 7,5 högskolepoäng.